Under sommaren presenterade Kinas centralbank en rad åtgärder med avsikt att stödja ekonomin, bland annat lättnader i utlåningsreglerna för förstagångsköpare och sänkta räntor. Ungefär samtidigt presenterade regeringen nya skattelättnader för småföretag.
Dessa åtgärder var ett svar på flera oroande ekonomiska indikationer. Bland annat sjönk Kinas konsumentprisindex (KPI) med 0,3 procent i juli, vilket gör landet till det första G20-landet att notera en nedgång i konsumentpriserna sedan pandemins höjdpunkt. Deflationstrycket, som är ett symptom på ekonomisk svaghet, har sedan dess avtagit och den förväntade återhämtningen från pandemin har visat sig vara mycket svagare än väntat.
Detta är allvarligt, eftersom Kinas ekonomiska tillväxt har bidragit till att driva den globala ekonomin i årtionden. Landet har utvecklats till att vara en slags världsfabrik och tagit plats som världens näst största ekonomi, samtidigt som miljontals kineser har lyfts ur fattigdom.
Rädsla för det nya normala
Det är fortfarande osäkert om landets senaste utmaningar är permanenta. Den nuvarande avmattningen är en del av en pågående trend, som började runt år 2010, och som kommer att fortsätta. Vissa prognoser tyder på att Kinas genomsnittliga BNP-tillväxt kommer att avta ner till en nivå på 2 procent per år under de kommande decennierna.
Utvecklingen är dock oviss och mycket beror på regimens hantering av de aktuella utmaningarna. Men ekonomer är oroade över Kinas begränsade manöverutrymme och ett antal systemproblem som börjar komma upp till ytan.
Har Kina fastnat som ett medelinkomstland?
Det har flera gånger spekulerats i att Kina är låst i en så kallad "medelinkomstfälla". Ett begrepp som beskriver kampen för att gå från att vara en ekonomi präglad av lågkvalificerad, låglöneproduktion och exportdriven tillväxt, till att vara en höginkomstekonomi präglad av högre värdeskapande, högre löner och konsumtionsdriven tillväxt.
Denna omställning är redan svår, men förändringen har blivit svårare på grund av hög skuldsättning och låg produktivitet som tynger ekonomin.
Dessutom befinner sig Kina mitt i en fastighetskris orsakad av årtionden av lättförtjänta pengar och milda regleringar. Men nu har efterfrågan försvagats, huspriserna har fallit och kinesiska byggare har problem. Enorma summor besparingar och investeringar är bundna i fastigheter, vilket innebär att krisen i sektorn har fått allvarliga konsekvenser för hela ekonomin.
Det skulle vara illa nog i sig, men Kinas problem är mångfacetterade. Befolkningen åldras. Ungdomsarbetslösheten är hög. Produktivitetstillväxten är låg. Och för att göra saken värre finns det indikationer på att staten nu har för mycket skulder för att pumpa in pengar i ekonomin utan att avskräckas, som den har gjort tidigare.
Dåliga beslut, låg avkastning
Statsskulden är inte nödvändigtvis ett hinder för ekonomisk tillväxt om den används förnuftigt. ”Men det finns tecken på att pengarna inte investeras optimalt”, säger Bert Burger, Asienekonom på Atradius.
"Local Government Finance Vehicles (LGFV) har ackumulerat en hel del skulder under de senaste åren. De projekt som de har finansierat uppvisar dock en relativt låg genomsnittlig avkastning. Dessutom har LGFV:s lån generellt sett inte finansierat investeringar i mer effektiva privata företag.”
I årtionden har investeringar varit den största bidragsgivaren till Kinas tillväxt, men investeringarna förväntas minska på grund av en otillfredsställande låg avkastning. Antalet investeringar fortsätter att minska, särskilt för statsägda företag. Den kinesiska regeringens centrala styrning av ekonomin har därmed blivit en broms för tillväxten, men mycket tyder på att den nuvarande politiska ledningen är ovillig att släppa kontrollen.
Geopolitiska spänningar blockerar tillväxten
Den nuvarande geopolitiska bilden förvärrar situationen ytterligare. Spänningarna med väst påverkar till exempel direkt kinesiska teknikföretag.
"Handelsspänningarna mellan USA och Kina började med Trump-administrationen i början av 2018 och övergick snabbt till en form av teknisk protektionism som bara har fördjupats ytterligare under Biden-administrationen", säger Burger.
”I det här sammanhanget har den kinesiska regeringen valt att göra ekonomin mer självförsörjande, eller för att uttrycka det på ett annat sätt, man vill bli mindre beroende av USA och andra västerländska ekonomier. Kina prioriterar säkerhet högre än ekonomisk tillväxt."
Utan västerländsk teknik har Kina svårt att få ut det mesta av innovationer som artificiell intelligens och kvantdatorer. Samtidigt frikopplar sig vissa multinationella företag från de kinesiska leveranskedjorna och föredrar handelspartner som är mindre kontroversiella eller ligger närmare deras hemmamarknad.
Listan över utmaningar kan göras lång. Covid lämnade ett antal hinder i ekonomin, bland annat en ungdomsarbetslöshet som har stigit till över 20 %. Detta eskalerar fastighetskrisen ytterligare, eftersom unga arbetslösa inte köper bostäder. Paradoxalt nog kan företagen inte hitta rätt personer för jobben inom avancerad tillverkning där de behövs. En stor del av arbetskraften är överutbildad, medan många arbetstagare är lågutbildade. En obalans med allvarliga konsekvenser.
Hur ser framtiden ut?
Den kinesiska regimen är medveten om utmaningarna, även om den har ett begränsat handlingsutrymme. Ett positivt steg är ökade satsningar på forskning och högre utbildning, vilket har ökat antalet patent och innovationer.
Alltför ofta stöter dock goda idéer på en flaskhals i form av överdriven statlig kontroll. Dessutom går bidrag till innovation och forskning ofta till ineffektiva statsägda företag, vilket i sin tur minskar dynamiken i den privata sektorn.
Utmaningen för Kina är att de nuvarande problemen inte har uppstått isolerat. De är symptom på strukturella utmaningar som inte kan åtgärdas med snabba lösningar.
"Myndigheterna försöker driva innovation för att öka den totala produktiviteten, men de hindras av sina egna val", säger Burger. ”Det kommer att bli svårt för Kina att utvecklas till ett höginkomstland på egen hand. Detta kräver en större vilja att samarbeta med omvärlden. Precis som både Japan och Sydkorea framgångsrikt har gjort. Men det verkar vara långt ifrån verkligheten i Kina just nu.”
